Fluorescens hänvisar till ett kallluminescensfenomen av fotoluminescens. När ett ämne vid rumstemperatur bestrålas av infallande ljus av en viss våglängd (vanligtvis ultraviolett eller röntgenstrålning), absorberar det ljusenergi och går in i ett exciterat tillstånd och avexciterar omedelbart och avger utgående ljus med en våglängd som är längre än den för det infallande ljuset (vanligtvis är våglängden synligt ljusband); och när väl det infallande ljuset stoppas försvinner luminescensfenomenet omedelbart. Utgående ljus med denna egenskap kallas fluorescens. I det dagliga livet brukar man hänvisa till alla typer av svagt ljus som fluorescens i vid bemärkelse, utan att noggrant undersöka och särskilja deras ljusemitterande principer. Fluorescens har ett brett spektrum av tillämpningar inom biokemi och medicin. Människor kan fästa fluorescerande kemiska grupper på biologiska makromolekyler genom kemiska reaktioner och sedan känsligt upptäcka dessa biologiska makromolekyler genom att observera fluorescensen som emitteras av spårämnena.
Låt oss se hur man särskiljer non-woven tyger med fluorescensmetod:
Fluorescensmetod:
De ovävda fibrerna bestrålas av ultravioletta lysrör, och de ovävda fibrerna identifieras enligt de olika egenskaperna hos de ovävda fibrerna och de olika fluorescerande färgerna hos de ovävda fibrerna. Den fluorescerande färgen på olika icke-vävda fibrer visar specifikt:
(1) Bomull och ullfibrer: ljusgula;
(2) Merceriserad bomullsfiber: ljusröd;
(3) Jute (rå) fiber: lila-brun;
(4) jute, siden, nylonfiber: ljusblå;
(5) Viskosfiber: vit och lila nyans;
(6) Ljus viskosfiber: ljusgul och lila nyans;
(7) Polyesterfiber: vitt ljus och blått himmelljus är mycket ljusa;
(8) Vinylfiber: ljusgul och lila nyans.